CB-44 (CarBike for four)
Pågående cykelbygge – se hur den växer fram här nedanför!
Maj 2026 drog jag igång projektet på allvar, men funderat har jag gjort i flera år. Mest bara drömmar. Drömmen är att ta hela familjen på en härlig gemensam cykeltur. Fyra ska kunna trampa. För att lyckas komma igång delade jag in projektet i olika steg. Egentligen har jag gjort en del av dess steg i förväg. Jag har redan köpt fälgar och ekrar till bakhjulen, köpt längre stålrör än vad som normalt går att få tag på på Biltema och skaffat axel och lagerblock och lite fler komponenter. Jag har faktiskt redan byggt framhjulen och till och med byggt en Warrior för att testa att framhjulen kommer att bli bra, och det verkar så.
Så, nu börjar själva bygget av min cykelbil för fyra.

Först bygger jag en bakdel där axeln ska sitta. Jag utgår från mitt tidigare cykelbilsbygge och gör det lite djupare och lite smalare så får vi en bra bas. Stål mäts ut och skärs till rätt längd.

Jag lägger på två hållare för axeln. Andra cykelbilen hade axlarna direkt på basen, men då behövde jag bygga en ställning ovanpå eftersom bromsskivan sticker upp. På det här sättet löser jag det problemet och det gör troligtvis resten av arbetet mycket enklare också. Vi får se …
Det som är uppåt nu ska vara nedåt sen. Axeln ska alltså sitta under basen.

Här har jag täckt ändarna med metall och svetsat på bultar som ska hålla lagerblock.

Så här ska alltså lagerblocken sitta. När jag testade dem vinglade de lite och hade inte så stora justeringsmöjligheter som jag hade hoppats. Jag måste alltså slipa bort all svets som inte är alldeles intill bulten.

Så här ser lagerblocken ut undertill. Hålen är lite utdragna och det ges plats för svets runt bulten utom på ett ställe där det är noga att svetsen inte sticker ut.

Så, jag måste slipa bort lite svets – det ser bedrövligt ut just nu, men jag får slipa och svetsa och slipa igen så blir det nog bra till slut.

25 maj: Fram tills nu har jag bättrat på svetsarna. Inte gjort det helt snyggt och färdigt, men kan ändå fortsätta bygga …

svetsar på längderna på cykelbilen. Totallängden bestäms senare.

Den här metallbandsågen tycker jag väldigt mycket om (förutom att de dyra sågbladen gått sönder lite för ofta. Inte tänderna utan själva sågbladen – min teori just nu är att jag haft bandet för hårt spänt). Det blir väldigt raka, fina snitt, och inga gnistor som flyger överallt. Det tar rätt lång tid, men det är det värt. Det går att klara sig utan, men det här är såå mycket bättre. Jag hade en metallkap på stativ tidigare (som en jättestor vinkelslip). Den var tung och gjorde inte alls så förutsägbara snitt (skivan flyttar sig i sidled under pågående skärning), så enligt min erfarenhet med bara en enda metallkap blir det mer korrekt om man ritar ut och följer linjerna med vanlig vinkelslip.

här ska jag bygga en till hållare till lagerblock. Jag kommer svetsa fast bultarna innan jag svetsar fast rören i varandra (att det heter rör har jag alltid haft svårt för. Man får helt enkelt acceptera att rör inte måste vara runda. Dessa är fyrkantsrör.)

När jag svetsar bultarna sätter jag på muttrar för att det inte ska fastna svetsloppor på gängorna.
Efter att ha svetsat fast dessa sätter jag på lagerblock och trär igenom 20 mm axel. Med tanke på att cykeln byggs för fyra personer kan man tycka att jag borde ha tjockare axel, men jag tror att det här ska hålla bra, min andra cykelbil för två har ofta extrapassagerare bak … och en tjockare axel skulle skapa enorma problem med att sätta på växlar.

En lång axel rakt igenom. Jag ska dela upp den sen, men just nu gör den att jag kan lägga allt på en rak linje.

Nu kan jag justera så att bultarna hamnar mitt i hålen innan jag svetsar fast hållaren i ramen. Smart sätt att få allt rakt och lämna det öppet för små justeringar senare.

Kapa ner axeln. Hjulen ska drivas separat. De på höger sida driver höger bakhjul, och de på vänster sida driver vänster bakhjul. Alla ska kunna trampa oberoende av varandra, till skillnad från en vanlig tandemcykel. Den här cykelbilen ska inte ha el-motor, åtminstone inte till att börja med. Att sätta motor på framhjulen kommer bli nära på omöjligt, och att sätta mer kraft på någon av bakaxlarna som redan dras av två personer är jag inte heller helt sugen på. Men vi får se …

Så skönt att jag gjorde dessa ekerhållare förra året.

De svetsar jag fast på axlarna. Nu har vi två nav. bredden är 8 cm. På andra cykelbilen är det 5 cm vilket kändes för smalt och några ekrar har behövt bytas över åren. Framhjulens nav är 7 cm, men de är byggda från köpta nav, så det var ju inte så mycket att välja på, men det blir nog bra.
Egentligen hade jag ju kunnat göra hela det här jobbet i förväg också. Nu kommer det istället gå några dagar där jag först grundar, sedan målar, sedan lackar, sedan vaxar. Först efter det kan jag sätta på ekrar och fälg.
… undrar om jag kommer få problem med ekerlängden?

Självklart! Första ekerlängden (190 mm) var fel, vilket man märker först när man satt i nästan alla … så då får man göra om med rätt ekerlängd (186) – det är noga med ekerlängd på cyklar! Sen hittade jag på en rigg för att kunna rikta och spänna hjulet.

Nu börjar det se ut som något. Nästa steg borde vara att bestämma var baksätena ska vara placerade. Innan det är gjort kan jag inte bestämma framsätena och var framhjulen ska vara positionerade …

Här har vi ett säte och två upphöjningar som sätena ska kunna glida fram och tillbaka på. När jag svetsade upphöjningarna böjde de sig lite i en båge …

… så jag fick spänna ner dem med tvingar för att de skulle vara helt raka när jag svetsade fast dem i ramen. Stolarna bak ska vara mer upphöjda än de där fram, och kanske också lite mer upprätta. Då får man mer plats till bagage och så kan bakpassagerarna se mer av världen. Det är en av de stora njutningarna med liggcyklar – man sitter så att det är naturligt att titta på naturen. På en vanlig cykel är det naturligt att man tittar snett nedåt – det är faktiskt lite av en ansträngning att titta framåt och uppåt, något man kanske inte tänker på förrän man testat liggcykel.

När detta var ditsvetsat kunde jag mäta ut längden till tramporna och till framsätet. Utifrån det kunde jag bestämma var framhjulen ska vara.

Jag hittade två lämpliga gafflar till att kapa ned och använda till framhjulen. Och då kom jag på att jag behöver styrlager. Bäst att beställa kvickt.

Tiden går. Nu är det juni. Ofta får jag inte tid att gå ut i garaget, men drömmer och planerar gör jag. Och lite hinner jag med då och då.

Upplägg för framhjul.

Efter att ha mätt och tagit ut vinklar kunde jag rita ett streck på en av bitarna för att kunna svetsa på den ”rakt”.

Det är inte mycket utrymme till bromsskivan, men det går – puh. Strecket har faktiskt inget med bromsskivan att göra, utan handlar om att man måste få hjulet att rotera exakt under mitten av hjulet. Jag räknade ut att dessa däck och detta avsvtånd från hjulmitten gör att vinkeln måste vara 77 grader.

Här försöker jag förbereda ett hål för styrstammarna (head tubes), som ska vara vinklade både utåt och framåt. Jag försökte lista ut detta, men kom fram till att det är nog lika bra att göra på känn – och räkna med att det blir ganska stora glipor som måste fyllas igen med svetsen.

Och när jag väl har satt en rejäl svets mitt uppe på styrstammarna kan jag försiktigt vinkla allt till rätt vinklar. Till min hjälp har jag långa stänger som jag kan trycka ner i stammarna (tittar jag från sidan av bilen kan jag lätt se om båda sidorna har samma vinkel). Och jag byggde en vinkel på ca 78 grader som jag kunde jämföra med styrstammarnas framåtvinkel med. Framåtvinkeln (caster) brukar nog ligga på 75-80 grader, men det är såklart mycket viktigare att hjulen har samma vinkel än just vilken vinkel de har.

Man kan se att framhjulet är lite mer inåtvinklat än bakjulet, lite som på en rullstol. Jag rätade upp det lite till, men inte riktigt hela vägen. Jag tänkte att det kunde vara bra om de inte stod alldeles spikrakt upp (i efterhand är jag inte helt säker, jag borde kanske ha försökt få dem rakt upp för att styrningen skulle bli lättare. Nu skiljer det 2 cm från nedersta punkten till översta punkten). Även här är det viktigt att det ser lika ut på båda hjulen. Det jobbiga är att när man svetsar ändras allting aningens lite grann på grund av värmen, så det är viktigt att man svetsar i samma ordning på båda sidorna hela tiden.
Först svetsar jag ett antal punkter (tack welds. Punktsvets heter det på svenska, men folk brukar höra fel när jag säger det …). Sen kopplar jag bort hjulen så att jag inte riskerar sprätta svets på dem när jag gör färdigt. Styrstammarna är den mest kritiska delen av hela bygget, och jag kommer inte kunna veta hur bra det blir förrän jag provcyklar i hög fart för första gången. Jag längtar dit! Men först måste jag koppla ihop hjulen och skapa ackermann-styrning och justerbar toe-in, men allt sånt är mycket enklare att rätta till om det blir fel.

Några dagar senare ser det ut så här – en rullande bil. Jag har åkt några obligatoriska testrundor utan broms eller pedaler, och med ett högst improviserat styre. När jag sitter höger fram och styr så drar den tydligt åt vänster. När jag satt på stolpen i mitten tyckte jag det gick rakare. När jag flyttade över styre och stol till vänster drar den åt höger … så allt är nog som det ska. Det här att cykeln drar åt något håll hade jag nog minimerat om jag hade satt framhjulen framför cyklisterna i stället för ut på sidan, men då skulle bilen bli jättelång.

Jag blev både glad och ledsen över provåken. Styrningen kändes lite väl trög och den har inte jättebra svängradie (även om den är mycket bättre än hos en bil). Jag bygger ju utan fjädring också. För komfortens skull är det inga problem, men för styrningen (och bromsningen) spelar det kanske större roll om alla hjul inte har ordentlig kontakt med marken hela tiden. Jag anar att styrningen pendlar mellan trög och vobblig.
Men det är ju därför jag bygger den här bilen – jag vill testa! Blir det inte bra får jag väl bygga om.

Säten preliminärt fixade. Testar olika sittvinklar – förra cykelbilen tyckte jag var alldeles perfekt, men min fru vill sitta mer upprätt, det är nog lite olika med anatomin för killar och tjejer…
Testade att rulla en sväng med en av sönerna. Kändes rätt bra med styrningen, inte riktigt lika trögt när det ligger vikt på båda sidorna. Nästa steg borde vara att fixa styre. När jag väl har ett styre kan jag sätta på frambromsar, och efter det lär provturerna bli roligare.

Där har vi ett styre – ett Isaac special som jag kom på när jag byggde förra cykelbilen. Det är ju lite egna finesser jag utvecklat över åren, och ställbart styre är ett av dem. Jag kan vinkla det fram och tillbaka så att det blir lättare att ta sig i och ur bilen och så att olika chaufförer kan anpassa det till sina förutsättningar. Det blev genast mycket lättare att svänga, men fortfarande trögt. Det blev förstås också mycket svårare att ta sig i och ur bilen, trots det ställbara styret.

Bry er inte om det där främre/övre styrfästet på hjulet. Jag tänkte mig inte för först utan gjorde på samma sätt som med Warrior. När jag sedan satte mig och vred åt höger fick jag lite panik när hjulen vred sig åt vänster. Undrar om jag ska spara det styrfästet ifall jag vill skämta med någon i framtiden …

Jag improviserar en papp-mall till hållare för höger bromsok.

Och så här blev det. Höger frambroms fungerar bra – förvånansvärt bra. Jag var rädd att högerhjulet skulle slira (eftersom jag själv sitter till vänster), men det gick att bromsa hårt utan att det hände. Skönt, för när jag sen blir klar med vänster frambroms tänker jag koppla ihop dem så att man har ett bromshandtag för båda frambromsarna och ett annat bromshandtag för båda bakbromsarna. Chauffören har ju bara två händer.

Flera har frågat mig varför inte de andra också kan ha varsin broms (då skulle de ju kunna känna sig tryggare). Men det skulle bli farligt – tänk om någon annan bromsar när chauffören inte är beredd, och chauffören då tappar kontrollen? Nej, det är chauffören som ska ha kontroll över styret och bromsen, precis som i en bil. De andra på cykeln fungerar som extra motorer och borde normalt sett bara trampa när de ser att chauffören trampar. Vill man vara jämlik får man turas om att vara chaufför helt enkelt – det är säkrare och mer effektivt (och roligare för chauffören).

Hmmm … undrar om jag skulle göra en ”equal-bike” härnäst, en tvåpersonerscykel där båda har kontroll över både styre och broms. ”the Equal-bike – how fast do you dare to go into the corners?”

Vänster frambroms är gjord, men jag har inte kopplat ihop dem än – orkar inte krångla med att lufta bromsar nu. Istället jobbar jag med lite andra småsaker. Fixar hållare till växlar och bromsar som ska sitta på bakaxeln, och jobbar på en hållare som ska föra över chaufförens kedja från höger sida till vänster sida. Den hållaren ska sitta under chaufförens stol. Den som sitter i baksätet kommer alltså ha sin egen cykelkedja på höger sida och sedan framsätets cykelkedja på vänster sida. På det sättet kommer man kunna trampa oberoende av varandra.

Jag tänkte att jag skulle vara duktig och göra en mall i Adobe Illustrator, men när jag skulle skriva ut den blev den inte i rätt storlek. Det hjälpte tydligen inte att fylla i ”sidskalning 100%” eller ”verklig storlek” … Efter 18 utskrifter med olika inställningar kom jag fram till att jag helt enkelt måste fylla i att jag vill skala upp bilden till 103% om jag vill att den ska skrivas ut som 100%. Tack Epson – Ni tänkte att om jag vill skriva ut helsida utan kanter så förstorar ni oavsett vad jag säger, och om jag vill skriva ut med vit kant så förminskar ni oavsett vad jag säger. Det här hade jag kunnat göra bättre på millimeterpapper istället.

Bild underifrån. Jag bestämmer höjd och position med hjälp av extra stålrör.

En ganska speciell specialenhet som ska föra över kedja från ena sidan till andra sidan. Ihopbyggd av två stålnav för skruvkrans (som jag tyvärr fick beställa långt bortifrån för att få tag på).

Men aj då. Växeln kommer för nära marken. Jag mäter upp ca 5 cm, och det är inte bra. Vanliga farthinder är mellan 5 – 7.5 cm, somliga uppåt 10 cm. Det här blir en nöt att knäcka. Jag skulle kunna flytta växeln till längst bak så att den kommer i jämnhöjd och därför ”skyddas” av bakhjulen (precis som på andra cykelbilen). Men det skulle bli en svår designutmaning att lyckas med det på vänster sida cykeln, och jag skulle troligen inte kunna lägga på en framväxel i så fall. Och framväxel vill jag ha. Det här ska bli en riktigt bra cykel för branta backar utan el.

Jag beställer en kortare bakväxel med ”short cage”, så får vi se om det funkar.

Nya växeln ser ut att funka bra – gott om plats, men den är tydligen bara till för 1×7 växlar, och jag vill ju ha 3×7 (alltså tre växlar fram och 7 bak. En 21-växlad, helt enkelt). Kanske att jag kan komma runt det genom att man bara får lägga i högsta och lästa växeln fram när man är på högsta och lägsta bak.

Idag är en delseger! Jag har kört första riktiga cykelrundan upp för alla branta backar till mina föräldrar. Det gick fint. Att susa ner för backarna kändes tryggt och stadigt. Något skramlade, och jag listade ut att det var bakre kedjan som gned mot en bult – den fick jag slipa ner några millimeter så blev det genast tystare. Men helt tyst blev det inte. Jag har en vit rulle som styr kedjan under ramen fram till framtramporna, och den låter. Inte så mycket, men mer än jag hade trott. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt saken, men cykling ska vara en härlig naturupplevelse och tystnad är en stor del av detta.

Efter denna delseger känns det som att de riktigt stora utmaningarna är avklarade. Resten borde flyta på … hoppas jag.

På sätt och vis flyter det på, nu har alla möjlighet att trampa. Bara chauffören kan växla, dock. För att de andra ska kunna växla måste jag först få till armstöd där jag kan sätta växelreglagen. Armstöden tänkte jag skulle vara runda rör med lite fina böjar, men det var en större utmaning än jag hade trott. Jag har en rörbockare, men böjarna blir inte så fina som jag hade hoppats, så jag undersöker andra alternativ. Har beställt förtillverkade böjar så att jag kan fokusera på de raka bitarna. Om ni har varit på någon parklek med barnfordon så vet ni vad jag menar, men jag hoppas kunna göra övergångarna lite mindre uppenbara.

Min fru och en son följde med på en provtur. Hon fick styra. Hon tyckte det var väldigt trögt att svänga och att det finns en hel del att jobba på. Inte minst att det är svårt att ta sig i och ur förarsitsen. Lite läskigt att sitta bredvid och inte riktigt ha något att hålla tag i.

Jag ändrade position och längd på styrarmen och genast blev det mycket lättare att styra. Så skönt!

Och så byggde jag armstöd till passageraren fram. Det fick bli av det stålröret som jag tyckte blev lite fult böjt. Det funkade och blev förvånansvärt stabilt – jag var lite orolig för att använda 1,5 mm rör.

Den där bakdelen som jag byggde först … När jag står allra längst bak är cykeln inte ens i närheten av att tippa. Jag skulle kunna bygga den lite längre så att man får bättre plats för bagage eller extra (barn)passagerare. Och jag skulle också kunna bygga den lite längre framåt till stöd för hjulskydd och armstöd.

När jag står och mäter inser jag att jag skulle kunna bygga det här till en tvåpersoners tält-bil eller lastvagn. Om man tar bort baksätena och kanske tramporna, så skulle man kunna lägga in ett flak där istället, lagom stort för två personer att ligga ner.
Det känns som att jag har tänkt på det här flera gånger för länge sen, men att det sedan inte funnits med i tankarna när jag väl började själva bygget …
När jag byggde den andra cykelbilen specialdesignade jag en dragkrok med tanke på att eventuellt bygga en sängvagn eller en två-personers ”haka-på”-cykel, men något sånt har jag inte gjort än så länge. Det vore ju lite av en dröm att kunna stanna sin cykel på ett bra ställe och bara krypa in ett ordnat och plant sovutrymme.

Här har jag förlängt bakdelen. Det ser snett ut, men det är kamerans fel.

Med hjälp av 90 graders rörböjar och att böja lite stål själv har jag nu gjort stöd för baksätet, och ett handtag i mitten där man kan hålla i sig och även sätta växlar. Puh, det kommer att bli ett stort arbete att finsvetsa och slipa allt detta.

baktill satte jag ett fotstöd för de som sitter på flaket, man sitter baklänges. Det är också tänkt att man ska kunna ha en del packning under flaket. Tyvärr blev det lite snett. Mina 20 tums BMX-hjul är byggda för hög belastning och utrustade med extra starka däck. De som bygger cykelcarts (1-persons vintage gocart) brukar använda mopedhjul. Jag funderade på saken även här, men behövs det inte så är det onödigt tungt och krångligt – framtiden får visa om detta håller.

Här gör jag dynor av luftspaltsmatta. De tar tid, de är tvugna att sys med böjd nål för hand och det är klurigt att få dem till rätt bredd och längd. Och när man klipper dem flyger det massa små svarta plaststrån åt alla håll. Det är dessutom ett dyrt material. Men det är samtidigt det största lyftet en liggcykel kan få. Jag älskar att vandra i naturen, men jag avskyr svetten man får på ryggen av att bära en ryggsäck. På samma sätt älskar jag att liggcykla, men avskyr svetten på ryggen och rumpan. Luftspaltsmatta är räddningen. Tre lager vill man ha för att luften ska ha en chans att ta sig ut på sidorna. Två lager har jag testat och det kan funka för barn. Fyra lager är nog för tjockt, men det borde jag göra för att testa någon gång. När man klipper blir ändarna sticksiga. En del löser det med att sy på ett kanttyg, men det stoppar en hel del av luftflödet och motverkar alltså syftet med dynan. Jag löser de istället genom att sy ihop det på baksidan vilket är en krångligare process. Jag ska försöka hitta på andra lösningar för att göra dessa dynor enklare att tillverka.

Det här är baksidan på en dyna med tre lager.

Det här är äldre dynor till andra cyklar. Den till vänster är två lager, den till höger tre.

Har man inte dynor för att det ska bli mjukt? Jovisst, det är också en aspekt. Dessa dynor är både stadiga och dämpande. Själv tycker jag att det är bekvämt att sitta direkt på träsitsen på en liggcykel, även under längre turer. Det är som att sitta på en trästol i skolan, och det gjorde man ju mest hela dagarna, men det är förstås skönare med en dyna, och det här blir riktigt bra dynor. Somliga tycker att de är lite för grova, att man känner mönstret mot ryggen (och om du tittar på bilden nedanför kan du se hur dynan har gjort avtryck). Jag ser inte hur man skulle kunna komma undan med mindre om man samtidigt ska ha bra ventilation. Man vänjer sig snabbt. Och så fort det blir lite kallare ute har man lite mer kläder emellan, och man kan dra på ett fårskinn eller ta bort dynan.

Jag tänker mig sätena i tre lager. Först trä, sedan EVA-skum (träningsgolv/matta), sedan dynan av luftspaltsmatta. EVA-mattan drar inte åt sig vatten, så den blir inte som en svamp när den blir blöt. Den är dämpande men inte mjuk precis. Med hjälp av EVA-mattan skapar jag kroppskonturerna så att man sitter bra och får stöd på rätt ställen. EVA-mattan gör också att dynan sedan får ett bra grepp, den tenderar att glida runt annars (andra tillverkare löser det med kardborre). Man skulle kunna sitta direkt på EVA-mattan, men blir mer svettigt än att sitta på trä, och med tiden blir man grå av att sitta direkt på EVA-mattan. När den varit mycket ute i sol och regn börjar den släppa material.

Först brukar jag tejpa saker på plats tills jag blir nöjd. Sedan limmar jag fast det med spraylim. Det kan också hända att jag går över ytan och kanterna med vinkelslip för att jämna till.
Exempel från min Warrior trike.

Vilken glädje! Idag testade jag och mina bröder cykeln en mycket kort sväng. En kedja hoppade, i övrigt hade vi kul! Alla konstaterade att det inte fanns tillräckligt höga växlar. Ja, så går det väl man bygger en cykel med 20-tums hjul. Vi får se om jag kan lyckas lösa detta på något sätt. De vevpartier jag har är för barncyklar, man vill hemskt gärna ha lite kortare vevarmar på liggcyklar. Så mina var beställningsvara, och har 42 tänder på största klingan. På min andra cykelbil har jag bara en växel fram, med 48 tänder, men där hade jag kortat av vevarmarna själv, och alla gånger jag har gjort det, hur noga jag än har varit, så känner man direkt att det inte är helt rakt. Man kommer upp på högsta växeln mest hela tiden med den cykelbilen, eftersom den har motor, men den högsta växeln känns ändå inte orimlig. Så nästa uppgift blir att leta nya vevpartier.